Är det skillnad på olika sötningsmedel och är något sämre än socker?

Ny studie slår fast det vi redan visste om socker. Skillnaden mellan olika sötningsmedel är dock mer svårtolkad.

Få ämnen kring kost verkar engagera så mycket som sötningsmedel. I princip varje vecka är det någon typ av rubrik i tidningarna där sötningsmedel påstås öka risken för än det ena än det andra. Nästan alltid är de här rubrikerna baserade på en epidemiologisk studie där några forskar har lyckats hitta en korrelation mellan lightläsk och någon typ av negativt utfall. Dessa studier visar ofta på korrelationer som senare inte går att upprepa i andra studier eller så är det verkliga korrelationer men inget orsakssamband.

Det är till exempel vanligt att personer med fetma börjar dricka lightläsk för att försöka gå ner i vikt eller försöka stoppa deras viktuppgång och om du då bara tittar på hälsan hos de som dricker lightläsk så kan du därför finna att den är sämre. Inte på grund av lightläsken utan på grund av att personer i sämre hälsa väljer att börja med lightläsk.

Om du vill veta mer kring svårigheterna med den här typen av studier så har vi gått igenom det i avsnitt 167 av Tyngre Träningssnack och vill du veta mer kring vad som ofta utmärker tveksamma tidningsrubriker så har vi även tagit upp i det i avsnitt 115.

Det finns så klart ändå en möjlighet att lightläsk, eller sötningsmedel, i sig själv är en orsak till vissa av de här negativa resultaten. Det finns idag en hel del interventionsstudier där man ger människor livsmedel med sötningsmedel, vanligen lightläsk, och sen tittar man vad som händer med personernas hälsa. Generellt för dessa studier är att han inte har sett mycket till effekt och lightläsk verkar mer vara jämförbart med vatten än sockersötad läsk. Sockersötad läsk har man nämligen om och om igen visat att det ökar risken för viktuppgång.

I januari spelade vi in ett avsnitt av Tyngre Rubriker där vi diskuterade en översiktsartikel på sötningsmedel och vill du veta vad forskningen har visat fram tills nu när det gäller sötningsmedel så kan jag rekommendera det avsnittet, Eventuella fördela med konstgjord sötma.

En annan möjlig förklaring till varför man ser olika resultat i epidemiologiska studier och interventionsstudier är att det finns många typer av sötningsmedel där ute och när man gör interventionsstudier så använder man sig vanligen endast av en typ. När det gäller lightdrycker så är det till exempel nästan alltid antingen aspartam, asesulfam k eller sukralos som utgör det mesta av sötningen.

Det finns däremot några sötningsmedel till på marknaden som används ibland. Det är hade därför varit intressant med en studie där man jämför effekterna från olika sötningsmedel mot varandra för att se om de påverkar människor olika. För några dagar sedan publicerades just en sådan studie där man låtit försökspersoner dricka olika typer av lightläsk varje dag i tre månader (1).

Olika sötningsmedel hanteras olika av kroppen
Bakgrunden till varför forskarna valde att göra den här studien var som jag förklarade här ovanför att det finns olika sötningsmedel och de hanteras olika av kroppen. Aspartam som troligen fortfarande är det vanligaste sötningsmedlet bryts ner redan i magen till tre ämnen, två aminosyror och metanol. Dessa ämnen får vi redan i oss i större mängder via maten vilket illustreras fint i den här norska bilden från Skepsis Norge.

En annan av de vanligaste sötningsmedlen, sukralos, tas knappt upp av kroppen alls utan det mesta åker ut med avföringen. Det här innebär att sukralos åker igenom tarmen och det finns möjlighet att det påverkar oss även där. Man vet till exempel att kroppen har receptorer för att känna sötma även i tarmen och dessa kan då hypotetiskt blir aktiverade av sukralos.

Utöver aspartam och sukralos så finns det några sötningsmedel till och de är alla unika på sitt sätt. De har den gemensamma egenskapen att de ger söt smak utan någon meningsfull mängd kalorier men utöver det så är det olika molekyler.

De fyra vanligaste typerna av sötningsmedel vs socker
Forskarna valde därför att jämföra de fyra vanligaste typerna av sötningsmedel i USA idag, aspartam, sukralos, sackarin och en typ av stevia kallad rebaudioside A.

De tog totalt sett 154 försökspersoner som delades in i fem olika grupper:

  1. Socker
  2. Sackarin
  3. Aspartam
  4. Sukralos
  5. Rebaudioside A (Stevia)

Försökspersonerna i den här studien fick sen dricka mellan 1,25-1,75 liter varje dag av den drycken de blev tilldelad. Mängden varierades beroende på deltagarens kroppsvikt där de som vägde minst fick dricka 1,25 liter och de som vägde mest fick dricka 1,75 liter med en mellangrupp på 1,5 liter.

Dryckerna tillverkades för den här studien och förutom smakämnen, sötningsmedel mm så inkluderade man även lite av ett ämne som heter 4-aminobensoesyra i varje dryck. Detta gjorde man för att man sedan skulle kunna mäta detta ämne i urinen hos deltagarna och då kunna få veta hur bra följsamheten var från deltagarna.

En person som inte druckit upp all sin dricka har då fel mängd av ämne i sin urin och man vet att personen inte har druckit som den skulle.

Både före och efter studien utförde man en rad tester på försökspersonerna och under försöksperioden så fick även deltagarna bära en accelerometer för att uppskatta deras fysiska aktivitet.

Studiens resultat – socker är sämst och sackarin är möjligen halvdåligt
Det blir lite stökigt när man ska titta på viktförändringarna i en sådan här studie då det egentligen inte finns någon kontrollgrupp att jämföra emot. Alla fem grupperna är interventioner så det man kan göra är att jämföra olika interventioner mot varandra eller bara titta på skillnaderna före och efter inom en enda grupp. Det som forskarna var intresserade av är jämförelsen mellan de olika interventionerna. Utan kontrollgrupp kan vi dock inte säga om någon av grupperna egentligen har fått en dryck som varit ”neutral” i sig själv.

Huvudresultatet i den här studien är inte direkt överraskande. Personerna om fick dricka den sockersötade drycken gick upp mest i vikt. Man mätte både kroppsvikt och kroppssammansättning i den här studien och båda förändringarna var signifikanta i gruppen som fick sockersötad dryck.

När det gäller kroppsvikt så ökade faktiskt även gruppen som fick sackarin sin vikt signifikant. Däremot så var där ingen signifikant ökning i fettmassa i sackaringruppen.

Här under kan du se förändringarna i fettfri massa hos försökspersoner i de fem grupperna. Enligt mig är det fettmassa som är det mest intressanta måttet i den här studien då variation i vätska och annat inte direkt har någon större påverkan på hälsan medan fettmassa har det.

Den förändringen som var signifikant här ovanför var ökningen i fettmassa hos gruppen som drack den sockersötade drycken. Sockersötad dryck var alltså signifikant sämre än sötningsmedel när det gäller förändring i fettmassa.

Sukralos var faktiskt också signifikant bättre än sackarin och aspartam även om ingen av sötningsmedlen i sig själv gav en signifikant förändring i kroppsvikt jämfört med utgångsvikten i respektive grupp.
Förutom mängden fettmassa totalt tittade även forskarna var fettet hade lagrats in och de fann då att gruppen som fått socker var den enda gruppen som hade fått signifikant mer fettmassa kring buken och bålen (android fett).

Inga signifikanta skillnader i blodsockerkontroll i någon grupp
Förutom vikten och kroppssammansättning så tittade man även på hur väl försökspersonerna kunde hantera en så kallade glukosbelastning. En glukosbelastning innebär att man får dricka 75 gram druvsocker i ungefär 3 dl vatten och sen mäter man hur högt blodsockret efter det. I det här fallet så mätte man blodsockret och insulin vid flera tillfällen i samband med testet och sen räknade man ut den totala mängden som hade varit i blodet under testets gång (area under the curv). Här under kan du se de faktiska slutresultaten för grupperna. Inga skillnader var signifikanta.

Forskarna mätte även nivåerna av glukos (dvs blodsocker) och insulin hos personerna när de var fastande och inte heller där fann man några signifikanta skillnader.
Det är inte särskilt mycket att säga om det här egentligen. Det var ganska få personer i varje grupp i den här studien så det krävs en lite större effekt för att någonting ska bli statistiskt signifikant. Det har inte skett någon större förändring i försökspersonernas fettmassa i någon grupp i den här studien och det är därför inte särskilt överraskande att man inte ser någon skillnad i blodsocker och insulin.

En tidigare studie där man lät försökspersoner dricka en liter läsk dagligen i 6 månader fann inte heller någon signifikant förändring i glukos eller insulin. Varken vid fastande eller efter en glukosbelastning (2).

Varierande effekt på ”sötsug”
Försökspersonerna fick även svara på många olika frågor i flera typer av enkäter och i en av dessa enkäter som handlade om aptit fick försökspersonerna en fråga om deras sötsug (desire to eat sweets).

Här fann man inga signifikanta skillnader mellan de olika grupperna. Totalt var det 31 procent som uppgav att deras sötsug minskat, 17 procent som rapporterade att det ökat och 53 procent som inte rapporterade någon förändring. Man fann inget samband mellan rapporterad förändring i sötsug och förändring i vikt i studien.

Summering
Det som den här studien verkligen gör är att den bekräftar det vi vetat i ganska många år nu. Det är verkligen ingen bra idé att dricka sockersötade drycker.

När det gäller den andra frågan, om det finns skillnader mellan olika typer av sötningsmedel så är resultatet betydligt mer svårtolkat. Om du tittar på trender så är det ingen tvekan om att det var sukralosdrycken som hade bäst resultat följt av steviavarianten, aspartam och sen till sista Sackarin.

Jag tycker verkligen att det är tråkigt att de inte inkluderade någon typ av kontrollgrupp i den här studien. Det är intressant att man trots allt såg en trend mot ökad fettmassa i grupperna som fick aspartam och sackarin. Det här kan ju bero på att människor bara går upp i vikt över tid och utan en riktig kontrollgrupp så kan vi inte säga något säkert där. Sen var ju faktiskt förändringarna inte signifikanta heller så allt kan vara rena tillfälligheter med.

Det finns en hel del studier på aspartam sen tidigare och de har inte funnit någon trend likt den här så jag skulle tro att det är slumpen som spelat in på det resultatet. När det gäller sackarin så känner jag inte till några studier av den här typen på just det sötningsmedlet sen tidigare. Ser man till andra former av studier på sackarin så skulle jag säga att det är det sötningsmedlet som för närvarande ser ut att vara sämst.

Det var ungefär allt som jag tyckte var värt att kommentera i den här studien. Kul att det äntligen dyker upp lite faktiska interventionsstudier på sötningsmedel igen.